Material

Filterpapper, bägare, urglas, blyertspenna, linjal, vatten, etylacetat. Olika tuschpennor (gärna bruna och svarta), både vattenlösliga och vattenfasta.

Risker vid experimentet

Tänk på att etylacetat är brandfarligt och dåligt att andas in. En fullständig riskbedömning ges av undervisande lärare. Utgå exempelvis ifrån Riskbedömningsunderlag-kromatografi med olika vätskor (193 Kb) , som är redigerbart.

Utförande

  1. Klipp till en bit filterpapper som passar till din bägare.

  2. Häll vatten i bägaren så att botten täcks. Sätt på urglaset och låt den stå i en minut till dess att luften i bägaren blir full av vattenånga.

  3. Rita ett linje på kortsidan av filterpapperet med blyertspennan ca 1 cm från kanten.

  4. Välj ut tre färgpennor. Sätt en liten fläck av varje tuschpennan längs med linjen. Fläckarna ska inte vara närmare varandra än 0,5 cm.

  5. Fäst filterpapperet i överkanten enligt lärarens instruktioner, placera det i bägaren och sätt på locket.

  6. Avsluta kromatografin när vätskekanten här kommit nära övre kanter. Vätskan får inte ”gå över” kanten på pappret!

  7. Gör om samma sak med etylacetat istället för vatten. Då behöver du inte fästa filterpapperet i överkanten.

  8. Titta på resultatet och försök besvara frågorna ovan.

Till läraren

Materialtips

Vitt kaffefilter av bra kvalité går bra att använda istället för filterpapper, men då går det lite snabbare. Istället för bägare kan man använda dricksglas.

Om det finns tid är det intressant att även använda etanol som elueringsvätska.

Om tid finns kan man genomföra kromatografin med etanol.

Exempel på resultat

Undersökning av två bruna pennor varav en vattenlöslig (5, märke Stabilo) och en permanent (4, Identipen) källa.

Teori

Metoden går ut på att separera olika molekyler i en blandning från varandra genom att utnyttja deras olika egenskaper. Olika typer av kromatografi utnyttjar skillnader i molekylstorlek, laddning och förmåga att lösa sig i vatten etc.

Papperskromatografi bygger på principen att ämnena binder olika starkt till pappret respektive det lösningsmedel som används. Ämnen som binder starkare till molekylerna i lönsingasmedlet följer med längre när vätskan sugs upp i pappret jämfört med ämnen som binder svagare till lösningsmedlet.

Ämnen som har svårt att lösa sig i vatten är hydrofoba, ”vattanskyende”. Ett exempel är olja. Hydrofoba molekyler har lättare att följa med oljeliknande lösningsmedel. Motsatsen är hydrofila, ”vattenälskande”, molekyler som har lätt att lösa sig i vatten.

Förslag på inledande uppgift

Du har tillgång till tre olika elueringsvätskor; etanol, vatten och etylacetat.

  1. Studera vätskornas strukturformler (A-C).
  2. Blanda parvis 1 cm3 av vardera elueringsvätska i små provrör och jämför blandningarna.
  3. Dra några slutsatser kring elueringsvätskornas och hydrofila och hydrofoba egenskaper.

Denna laboration finns under följande rubriker på KRC:s hemsida:

  • 4-6/ Kemins metoder och arbetssätt/Systematiska undersökningar
  • 7-9/ Kemin i naturen/Organisk kemi/Laborationer
  • 7-9/ Kemins metoder och arbetssätt/ Analysmetoder
  • Gymnasiet/ Kemi 1/ Analytisk kemi/Laborationer